Och här trodde jag att mötet hos polisen ändå skulle ta ett litet tag, men nej då, tio minuter senare satt jag i bilen. Vad ska jag hitta på i en timme nu då? Det gick annars väldigt smärtfritt, eftersom jag ju erkände allt, och gick på alla betalningsförelägganden. Så snart snart kan jag lägga det här helt bakom mig.

Det enda dryga var att jag mötte en bekants mamma, som jobbar på polisen, när jag var på väg till förhörsrummet. Så frågan är om det kommer att spridas... Ja ja, då får jag väl ta skiten när den kommer.

Allt som allt känns det ändå skönt att ha det gjort.