Varför plågar mig själv? Kan jag inte bara inse att jag måste glömma för att gå vidare? Jag vet dock bara inte vad fan jag ska göra för att komma dit. Och jag hatar det, och jag får fan ingen hjälp, känns det som. Eller det kanske jag får, och så är jag för dum för att inse att jag får det. Jag vill bara att alla jobbiga dagar ska vara över, så att jag kan fokusera på mig själv, för det gör jag verkligen inte just nu.

Anyway, skulle ju ringa nissen i Lohärad/Estuna IF, men han svarade inte, varken på mobilen eller hemtelefonen. Så jag tänkte prova idag igen, för att skicka ett mail känns lite dumt. För jag vill börja spela igen, det är i alla fall något som får mening i mitt liv igen. Sen är jag närmare än någonsin att ta det där lånet, som väl hamnar på 30 000 kr eller nåt. Då blir det dator, tatuering/piercing och gitarr + tillbehör. Då kanske mitt liv också får sig ett litet lyft med ytterligare mening. Förhoppningsvis. Helt klart värt 610 kr/mån, i alla fall.

Men just nu känns allt skit, och av ingen anledning, faktiskt. Jag tänker för mycket, funderar för mycket, känner för mycket. Kan man operera bort känslor? I såna fall skulle jag göra det på en gång.