Så där ja, då var första delen av tatueringen avklarad. Det gick bra, trots mina sviter från kryssningen i fredags, och killarna på studion fick sig ett gott skratt. Som tur är såg de det roliga i situationen, så pass att de fortsatte ge mig pikar för det medan jag blev tatuerad. De jävlarna. Men men, det var kul. Ängeln är med andra ord mer eller mindre helt klar, så det är bara texten ovanför som saknas, men den tar vi om två veckor. Det jag lyckades se av den såg skitbra ut, så vi får se hur det blir när jag gjort rent den ikväll. Mot slutet gjorde det ordentligt ont också, och det blev ju inte bättre när alkoholen kom på. Att ta bort huden med syra är ungefär en liknande känsla, kan jag tänka mig. Fast jag är inte den som är den, jag gillar det ju.

I natt kom jag också till en insikt, som jag förvisso nästan kommit till tidigare, men i natt blev det liksom definitivt. Jag har kommit över Emma. Helt och hållet. Inga kärlekskänslor kvar alls. Och det känns riktigt skönt. Jag hoppas bara att vi kan komma igång och vara vänner nu, eftersom det kännts lite awkward den senaste tiden. Jag vet inte om det har med hur jag agerade efter uppbrottet att göra, eller något annat, men förhoppningsvis är det något vi kan laga, så att säga.

Aaaaaaaanyway, snart ska jag till föräldrarna och äta mat och få hjälp med tatueringen. Ska försöka få några bilderna tagna så att jag kan visa upp här.