Okej, jag tänkte lite på det här igår, och kände att det var dags att skriva något om det. Nu vet jag att det inte är alltför många som följer min oerhört spännande blogg, och att flera av de som gör det antagligen inte bryr sig om det här, men jag har inte alltför många andra kanaler att använda mig av.

Det som är min hemlighet, så att säga, är att jag i dagsläget inte har några vänner som jag umgås med på min fritid. Detta betyder inte att jag saknar vänner, för det har jag, mest genom jobbet, men även på andra håll. Poängen är att jag inte träffar de privat. Detta är något som pågått under de senaste 10 åren i mitt liv, och det finns olika anledningar till varför.

Den viktigaste är att jag under de åren då jag borde vårdat vänner och bekanta (högstadiet och gymnasiet, och till viss del högskolan), så valde jag att vara ensam. På den tiden tyckte jag om det, jag umgicks ju med dem i skolan, så varför göra det efter skolan? Jag satt istället hemma och spelade spel och gjorde mest ingenting.

Efter gymnasiet fick jag så min första flickvän, och då blev hon min vän, och jag kände då att jag inte behövde några fler vänner än henne (och hennes vänner). Sen började jag spela World of Warcraft, vilket måste ha varit ett av de dummaste besluten i mitt liv, men tyvärr inget jag kan göra ogjort. På grund av det prioriterade jag bort att umgås med mina nya bekantskaper på högskolan, och spenderade tiden hemma istället.

Så visst, mina egna beslut har helt klart påverkat detta, men jag har även haft lite otur. Runt högstadiet hade jag schyssta vänner i skolan, men tyvärr var jag nog lite för speciell på den tiden, och inte positivt speciell, utan bara konstigt speciell. Som att ha clownshorts på mig när det var runt 10 grader i luften. Det var liksom inte många andra som uppskattade sådant. I gymnasiet hamnade jag i klasser med personer som jag helt enkelt inte ville umgås med, flera av dem som jag tidigare kände. Jag har också alltid varit väldigt "klassbunden", alltså att jag mest hängde med personer i min egen klass. Detta är en av anledningarna till att jag slutade umgås med en av mina bästa vänner från mellanstadiet.

Nu, när jag befinner mig i en situation utan flickvän, blir den här situationen lite småjobbig, helt enkelt. Förhoppningsvis kommer det att lösa sig på sikt, vilket ju är något jag vill, men jag tänker nog låta det ta sin tid.

Så var det med det, för de som behagar läsa är "sanningen" ute. Skönt att skriva av sig lite.