Åt helvete är väl vad man kan kalla timmarna innan jag somnade igår, det enda positiva är väl att ingen av tankarna hade med Emma att göra, men det betydde ju inte att det var positivt att jag vara toknära gråten. Fattar inte varför egentligen... Eller snarare, jag fattar inte varför jag blivit så sjukt känslig det senaste året. Vet inte om nattens sömn förändrade något, det får dagen utvisa, fast jag lär nog ta ett löp- och styrkepass på kvällen, så jag får något annat att tänka på.

Blä!