Det går bra nu. Säger dom. Men jag vete fan. Eller, det är klart att det känns bra, men jag vete fan om det är det jag vill. Eller, jag vill ju må bra, men jag vet inte om jag vill det. Så jag tänker... Ingen aning, faktiskt.

Det borde finns en öppen manual för livet i största helhet, så att man slapp tänka och så att det inte fanns några överaskningar. Eller njae, det blir ju lite väl tråkigt då, men det skulle vara så grymt mycket enklare, och så skulle man slippa oroa sig, må dåligt, må bra om vartannat. Det tär ordentligt på psyket när man inte vet dag ut och dag in vad som gäller, om det känns bra eller inte.

Just nu? Tja, det är väl mittemellan, och jag tror att jag vill, men jag vet inte. Det är... Skumt. Så jag tror nog att jag avvaktar, tar det lugnt och njuter av det som är. För det är bra. Tror jag.