What's the color of her eyes?
Så var helgens arbetspass avklarade, och idag fick jag smaka på samma medicin som Camilla fick förra gången vi jobbade, nämligen att Klas försov sig. Så jag öppnade ensam tills att han kom runt 10 minuter över åtta. Men det var helt okej, jag hade två kunder under den tiden, så det var inte som att jag arbetade ihjäl mig, samt att jag hoppade över vissa grejjer som han fick göra när han kom.
I fredags då... Jag var på Rise Against i Fryshuset! Det var riktigt riktigt värt det. Jag åkte i bra tid till Stockholm, och var framme vid Gullmarsplan runt 17.30, eftersom jag inte riktigt visste hur jag skulle hitta därifrån. Dock så såg jag ju de stora bokstäverna på huset, så jag visste ju i alla fall precis var det låg (och jag behövde inte ens min medhavda karta!). Hur som helst lyckades jag till slut hitta dit, och hittade också kön till insläppet, runt 17.50, alltså fyrtio minuter innan insläpp. Vid det laget var det runt... 300 meter kö? Party party! Det var bara att ställa sig sist och se glad ut. Sen blev det nog ytterligare 300 meter till kö bakom mig, så det var rätt skönt att vara i tid. Det lär väl inte bli så mycket på The Living End om två veckor, får man hoppas.
När väl insläppet började gick dock riktigt smidigt att komma in, hänga av sig jackan, och ansluta till folket som var på plats. Från början stod jag runt 10 meter från scenen, men sen de släppte på lite fler folk till det främre området (som var avspärrat både framför scenen och bakom) begav jag mig så klart dit. Förbandet Regulations (svenska) var faktiskt ett riktigt okej band, kanske i stil med Sex Pistols (om jag nu hade hört fler låtar än Anarchy In The U.K. så att jag visste hur deras sound är/var). Efter dem var det lite väntan innan Rise Against, och när det väl började var det tokös som gällde. Från att ha varit i kanske 5-6:e "ledet" hamnade jag till slut näst längst fram, vilket var som det ska vara. Av någon anledning. Jag vet inte vad charmen är med att stångas, pressas och svettas bredvid massa andra människor, men det hör till, i mina ögon. Massa allsång, ont i nacken, trötta ben och en tröja som jag hade kunnat vrida svetten ur kan väl sammanfatta spelningen, och jag är allt annat än missnöjd. Riktigt bra var det!
Annars åt jag kl 14 i fredags, och sedan ingenting förren runt 9 på lördagen, och jag var inte ens hungrig. Min kropp är helt klart skum. Jag hade tänkt att festa igår, men Oskar ville byta pass idag, och jag var snäll, plus att jag vill spara pengar/inte vill festa nykter/är småsjuk etc etc, så det blev att slappa hemma.
Idag är det samma sak, och imorgon ska jag avnjuta en sovmorgon, för att sedan jobba på kvällen. Nästa helg vete tusan vad jag ska göra, men något spännande måste man väl kunna hitta på?
Nu ska jag... Kanske laga mat? Borde göra det i alla fall. Toodles!
I fredags då... Jag var på Rise Against i Fryshuset! Det var riktigt riktigt värt det. Jag åkte i bra tid till Stockholm, och var framme vid Gullmarsplan runt 17.30, eftersom jag inte riktigt visste hur jag skulle hitta därifrån. Dock så såg jag ju de stora bokstäverna på huset, så jag visste ju i alla fall precis var det låg (och jag behövde inte ens min medhavda karta!). Hur som helst lyckades jag till slut hitta dit, och hittade också kön till insläppet, runt 17.50, alltså fyrtio minuter innan insläpp. Vid det laget var det runt... 300 meter kö? Party party! Det var bara att ställa sig sist och se glad ut. Sen blev det nog ytterligare 300 meter till kö bakom mig, så det var rätt skönt att vara i tid. Det lär väl inte bli så mycket på The Living End om två veckor, får man hoppas.
När väl insläppet började gick dock riktigt smidigt att komma in, hänga av sig jackan, och ansluta till folket som var på plats. Från början stod jag runt 10 meter från scenen, men sen de släppte på lite fler folk till det främre området (som var avspärrat både framför scenen och bakom) begav jag mig så klart dit. Förbandet Regulations (svenska) var faktiskt ett riktigt okej band, kanske i stil med Sex Pistols (om jag nu hade hört fler låtar än Anarchy In The U.K. så att jag visste hur deras sound är/var). Efter dem var det lite väntan innan Rise Against, och när det väl började var det tokös som gällde. Från att ha varit i kanske 5-6:e "ledet" hamnade jag till slut näst längst fram, vilket var som det ska vara. Av någon anledning. Jag vet inte vad charmen är med att stångas, pressas och svettas bredvid massa andra människor, men det hör till, i mina ögon. Massa allsång, ont i nacken, trötta ben och en tröja som jag hade kunnat vrida svetten ur kan väl sammanfatta spelningen, och jag är allt annat än missnöjd. Riktigt bra var det!
Annars åt jag kl 14 i fredags, och sedan ingenting förren runt 9 på lördagen, och jag var inte ens hungrig. Min kropp är helt klart skum. Jag hade tänkt att festa igår, men Oskar ville byta pass idag, och jag var snäll, plus att jag vill spara pengar/inte vill festa nykter/är småsjuk etc etc, så det blev att slappa hemma.
Idag är det samma sak, och imorgon ska jag avnjuta en sovmorgon, för att sedan jobba på kvällen. Nästa helg vete tusan vad jag ska göra, men något spännande måste man väl kunna hitta på?
Nu ska jag... Kanske laga mat? Borde göra det i alla fall. Toodles!
Kommentarer
Trackback