Right ho, homies

Det här är vad alla har väntat på! Första uppdateringen på... Massa år? Nej, men några veckor i alla fall. Men jag har varit upptagen med min trasiga hals, och har inte riktigt brytt mig om det här stället. Men nu blir det ändring på det, ser ni!

Vad har hänt? Jo, jag opererade halsmandlarna för fyra veckor sedan igår. Det gick bra, inga konstigheter, med alla värktabletter jag fick i mig hade jag inte direkt ont någon gång, förutom när jag vaknade mitt i natten och var torr av allt snarkande. Här kommer en bild på min underbara hals.


Muuuuuuuusigt! Det blev dock ännu värre, men det tog jag ingen bild på.

Efter en vecka hände dock det roligaste av allt. Jag fick en infektion i halsen, smo orsakade en ganska kraftif blödning. Först trodde jag att det var en lättare blödning, som kunde uppstå i samband med att såret började läka ordentligt, något jag fått berättat att det kunde hända. Men efter två timmars blödande var det bara att ringa föräldrarna, som kom över och ringde Karolinska. Beskedet blev att det bara var att åka in till akuten där, och under hela tiden fortsatte det att blöda. Väl där kollade en läkare på min hals, och beslöt att de skulle försöka med blodstillande först, för att få ner blödningen. Det enda som hände var att blodet började koagulera i munnen, vilket skapade massa fina kakor med blod, som jag kunde tugga på. Det samlades och en relativt stor ansamling koagulerat blod i halsen på mig, vilket till slut gjorde att jag fick svårt att andas. Då försökte samma läkare att suga ut allt blod, men hon kom inte åt samlingen i halsen, så den fick jag helt enkelt harkla upp alldeles själv, vilket var jättemysigt. Enligt läkaren var den ungefär stor som en clementin när den kom ut.

Hur som helst blev då beslutet att jag skulle opereras (igen) eftersom det tydligen också brustit en ven i munnen som gjorde att det fortsatte blöda. Sagt och gjort blev jag nedsövd igen (vilket är ganska roligt, för övrigt), och på uppvaket var jag så galet torr i munnen, att jag kunde ha druckit många liter vatten, men eftersom jag var nyopererad och hade en sond genom näsan och ner i halsen (och magsäcken) fick jag inte dricka något, utan det enda som blev min räddning var en svamp som en sjuksköterska doppade i vatten som jag sen kunde badda munnen med. Det räckte i ungefär... En halv minut? Och jag kunde inte göra det själv eftersom det stod för lång bort. Någon timma senare (eller mer, jag vet inte riktigt) bedömdes min andning var okej för att jag kunde åka upp till övernattningsrummet, men jag fick fortfarande inte ta bort sonden, alltså inget drickande för min del, och det gjorde så satan ont i halsen de få gånger jag var tvungen att svälja, dels på grund av sonden, men också eftersom jag var så torr.

Jag blev i alla fall av med sonden efter ett tag, och kunde börja försöka inta mat, vilket fungerade sådär. Jag fick i alla fall i mig lite köttbullar den andra dagen, vilket var skönt.

Det var de största poängerna med vad som hände under min operationstid. Jag fick penicillin, men det är fortfarande inte helt bra. Jag tränade lite lugnt igår, och det verkar fungera bra. Nu ska jag försöka ta mig till gymmet och köra lite för att få upp styrka igen.

Mer updates kommer senare!

Kommentarer
Postat av: Angelica

Men vännen då, jag är glad att du är på benen igen aif.



Kram

2010-03-10 @ 11:16:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0