Back from the Trollhead

Jaha, då var man så hemma från Trollhättan efter mitt besök hos Sofie. Det har varit väldigt trevligt, måste jag säga. Vi har besökt staden, och myst en hel massa. En klart värd helg. Ska försöka uppdatera lite mer imorgon, med hela en bild (jag suger på att ta bilder).

Och jag måste sluta läsa Emmas blogg. Jag mår inte bra själv av att veta att hon mår dåligt och att jag inte kan göra något åt det. Det gör mig ont helt i onödan.

And I'm off!

Nu blire inga uppdateringar förrän på tidigast måndag, men troligtvis tisdag. Jag drar iväg till Trollhättan för att hälsa på Sofie över helgen, så det kommer inte finnas någon tid!

Party hard? Party HARD!

Gårdagkvällen blev både lyckad och mindre lyckad, måste jag säga. Först skulle jag till föräldrarna runt 17.30 för att äta mat, då Martin och Marianne skulle komma för att hämta upp Fanny. Det visade sig dock att det inte skulle bli mat förren efter kl 18, vilket inte riktigt passade för mig, eftersom jag tänkte ta bussen till Stockholm vid 18.40, och jag hade inte gjort mig iordning alls. Så jag fick äta mat själv direkt, susade sedan hem och duschade och piffade till mig själv.

Efter detta lyckades jag komma med bussen som gick 19.00, vilket betydde att jag var vid Centralstationen runt 20.15. Där fick jag vänta på Samantha som tog sin lilla tid på sig, sen anslöt sig också Kitty till sällskapet. Vi tog oss sedan till Medborgarplatsen (tydligen med smeknamnet Medis), där vi träffade Samanthas kompis som hette någonthing... Aline? Kanske... Nåja, efter det tog vi oss till Kellys, som är en rockbar (med förvånansvärt låg ljudvolym), där vi förlustades oss. Efter ett tag anslöt sig några härliga rockabillykillar, och sen var det dags för mig att gå hem.

Självklart lyckades jag missa tåget till Mörby Centrum med cirka 5 sekunder, vilket betydde att jag fick ta 01.10 bussen hem, istället för 00.10 bussen. Party hard. Men det var väl ingen större fara, jag tröstade mig själv med en QPMickey Dee, och sen tog jag mig hemåt. Så jag fick hela 2½ timma sömn innan jobbet idag, men man är väl ett partydjur? Right? RIght...

Har varit sådär halvmysig på jobbet idag, inte många ansträngande tag inte, men det har gått fort i alla fall, vilket är skönt. Det blir ingen träning ikväll, för jag känner fortfarande av förkylningen, och vill verkligen bli av med den. Har seriösa funderingar på kinamat ikväll, men jag borde spara så mycket pengar som möjligt. Vi får se.

Nu ska jag försöka att inte somna. Toodles!

Semmel semmel semmel semmel semmel

Har varit en sväng på staden och blivit bjuden på semla av föräldrarna. Så jag fikade lite med dem och Fanny, som är på besök hos dem. Det var mysigt, och semlan var god, fast för min del är väl inte semla någon speciell sak, mest för att jag inte äter mandelmassa, vilket ju är en rätt central del av semlan. Så det blev mest en symbolisk fika för min del. Jag var i alla fall snygg!


Fan, jag vill ha någon bättre kamera att ta bilder med, den här mobilkameran är ju under all kritik...

What happens in Örebro...

Om det är något vi saknar i Sverige, är det en motsvarighet till Las Vegas. En stad dig man kan åka och spela bort alla sina pengar, kolla på tonvis med neon, sjuka byggnader, samt gifta sig när man är så full att man inte vet vad man heter. Helt enkelt ett "vad som händer i ... stannar i ...", vilket vi inte har. Men jag har planer, grandiosa planer till och med! Staden som vi ska göra om till ett förlustelsens paradis och dekadensens högborg är... Örebro! Lagom centralt beläget, inte alltför stort än så länge, med mycket utvecklingspotential, samt internationellt appeal (Pennybridge).

Jag har tagit fram konceptbilder på hur det skulle kunna se ut.


Den här vyn bemöter en när man kör in i staden.


Området runt slottet skulle kunna se ut så här, med ett glaspyramidhotell i bakgrunden.

Håll med om att det lockar? Jag tror på det här, jag tror på det riktigt mycket!

Jag vill! Ge mig!

Nu har de visat de första artisterna som ska spela på West Coast Riot i juni, och nu känns det ju verkligen som att jag vill åka på det. The Living End ska spela. Liksom, hallå. Jag vill se dem, riktigt mycket till och med. Sen ska Raised Fist spela också, sen Alkaline Trio och Sick Of It All. Och The Bouncing Souls. Kanske inte samma starka line-up som förra året, men grymt värt det.

Och inte var biljetten alltför dyr heller, fast det är ju trots allt bara en dag, men ändå! Nej, nu blire att planera.

Cher - Song For The Lonely


Förbannat

Fy fan, vilken dryg dag. Jag hatar att jobba förkyld, det går verkligen inte. Jobbigt att hålla på och snora och få ont i huvudet och snyta sig en gång i kvarten och knappt kunna göra något ansträngande för att det börjar rinna ännu mer. Om jag inte mår bättre imorgon kväll tänker jag ta ledigt på onsdag också. Jag måste fan bli frisk.

Dagens mest irriterande? Jag lyckades välta våran hurts med muttrar, skruvar, bultar och diverse pryttlar. Miljoner (nej, jag skämtar inte) muttrar spriddes ut på golvet.


Bilden gör inte verkligheten rätta, eftersom det var sjukt mycket muttrar överallt. Nöj er med att veta att jag svor inombords, eftersom detta sabbade i praktiken hela kvällen. Jag hade ändå tänkt göra vissa någorlunda viktiga saker, som nu blev ogjorda eftersom jag blev tvungen att sortera runt 10 olika sorters muttrar. Roligt!

Nej usch. Nu blir det Alvedon. Och tillfrisknande. Jag behöver någon som tar hand om mig!

Dags för lite ärligt arbete

Det här lämnade fejjarna efter sig.


Jävla mys, liksom. Men men, ännu en anledning att städa badrummet antar jag. Får bli imorgon!

Annars är jag så här snygg, nu när jag ska jobba.


Ja, mitt rum är stökigt, det syns till och med på den bilden. Men palla städa? Någon som vill tjäna 500 kr och städa? På riktigt!

Nej, dags att ge sig iväg, toodles!

Bra start på dagen

Dagen började med att jag blev väckt av skorstensfejarna som skulle fixa lite i lägenheten. Jag visste ju att de skulle komma, och 09.20 är väl inte så tidigt, men ändå! En av dem var Berga, som jag spelat fotboll med tidigare, så det var ju trevligt. Sen att den andra undrade om jag kände massa personer som jag inte alls hört talas om, samt vem min bror var, det var ju bara spännande.

Nu har jag slappat lite, kollat YouTube, samt varit och fått tatueringen insmord. Dags att käka frukost och göra sig iordning för att jobba, helt enkelt. Är inte hundraprocentigt frisk än, så vi får verkligen hoppas att värmen i butiken är fixad, annars kommer det säkert bli värre.

Toodles!

En helg av besvikelser

Usch vad den här dagen har gått snabbt, trots allt, och inte är jag helt frisk än. Har haft konstant huvudvärk hela dagen, som dock inte varit allvarligare än att en Alvedon har tagit kål på den. Det blir dock en tablett till när jag går och lägger mig alldeles strax. Den här helgen blev helt klart inte som jag ville att den skulle bli, så vi sätter vårt hopp till nästa helg då jag far iväg till Trollhättan för att hälsa på Sofie. Det ska bli riktigt mysigt, hoppas jag på.

Nu ska jag försöka bli så frisk att jag kan träna på tisdag, men det känns lite hopplöst. Men jag vill faktiskt göra det, kan inte vara borta från alltför många träningar, den lilla kondition jag lyckats bygga upp kan försvinna alldeles för snabbt. Så vi håller tummarna.

Har börjat fila på lite planer för en kryssning igen, kanske löningshelgen i april, det skulle vara grymt.

Sen måste jag börja få lite pli på mig själv, och börja spela in musik. Jag har ju en låt på gång, som bara behöver rätt uppbyggnad, sen kan jag mer eller mindre göra klart den på en dag, förutom sången. Så vad väntar jag på? Jag vet inte, motivation antagligen, bristvara när man är sjuk.

Men men, nu ska jag dricka upp mitt te och göra mig klar för sängen.

Där har ni det

Okej, jag tänkte lite på det här igår, och kände att det var dags att skriva något om det. Nu vet jag att det inte är alltför många som följer min oerhört spännande blogg, och att flera av de som gör det antagligen inte bryr sig om det här, men jag har inte alltför många andra kanaler att använda mig av.


Det som är min hemlighet, så att säga, är att jag i dagsläget inte har några vänner som jag umgås med på min fritid. Detta betyder inte att jag saknar vänner, för det har jag, mest genom jobbet, men även på andra håll. Poängen är att jag inte träffar de privat. Detta är något som pågått under de senaste 10 åren i mitt liv, och det finns olika anledningar till varför.


Den viktigaste är att jag under de åren då jag borde vårdat vänner och bekanta (högstadiet och gymnasiet, och till viss del högskolan), så valde jag att vara ensam. På den tiden tyckte jag om det, jag umgicks ju med dem i skolan, så varför göra det efter skolan? Jag satt istället hemma och spelade spel och gjorde mest ingenting.


Efter gymnasiet fick jag så min första flickvän, och då blev hon min vän, och jag kände då att jag inte behövde några fler vänner än henne (och hennes vänner). Sen började jag spela World of Warcraft, vilket måste ha varit ett av de dummaste besluten i mitt liv, men tyvärr inget jag kan göra ogjort. På grund av det prioriterade jag bort att umgås med mina nya bekantskaper på högskolan, och spenderade tiden hemma istället.


Så visst, mina egna beslut har helt klart påverkat detta, men jag har även haft lite otur. Runt högstadiet hade jag schyssta vänner i skolan, men tyvärr var jag nog lite för speciell på den tiden, och inte positivt speciell, utan bara konstigt speciell. Som att ha clownshorts på mig när det var runt 10 grader i luften. Det var liksom inte många andra som uppskattade sådant. I gymnasiet hamnade jag i klasser med personer som jag helt enkelt inte ville umgås med, flera av dem som jag tidigare kände. Jag har också alltid varit väldigt "klassbunden", alltså att jag mest hängde med personer i min egen klass. Detta är en av anledningarna till att jag slutade umgås med en av mina bästa vänner från mellanstadiet.


Nu, när jag befinner mig i en situation utan flickvän, blir den här situationen lite småjobbig, helt enkelt. Förhoppningsvis kommer det att lösa sig på sikt, vilket ju är något jag vill, men jag tänker nog låta det ta sin tid.


Så var det med det, för de som behagar läsa är "sanningen" ute. Skönt att skriva av sig lite.


Yes I can

Nu har jag kollat "klart" på Yes Man, vilket jag måste säga var en bra film. Jag orkade dock inte kolla helt klart på den, eftersom den segade ner alldeles för mycket på slutet. Början av filmen var dock ingen höjdare, eftersom den fick mig att börja tänka på lite saker. Inget allvarligt, men eventuellt något jag tänkte skriva lite om här imorgon. Man skulle kunna säga att det är en av mina större hemligheter, som jag egentligen inte borde hålla hemlig. Vi får se hur jag känner för det imorgon.

Snyggaste stillbilden i filmen:


Är han inte underbar, vår Jim Carrey? Jo, det tycker jag.

Nej, nu ska jag trycka i mig Alvedon och gå och lägga mig. Hoppas jag mår bättre imorgon, så att jag mår ännu bättre på måndag så att jag kan jobba.

Toodles!

21:35

Det här måste väl ändå vara första gången? Sen när börjar det så många program 21:35 en lördag?


Värdelöst...

Ett av de mest värdelösa programmen som någonsin gått på TV är tveklöst Trollkarlens Hemligheter, som går på Kanal 5. Varför värdelöst? För att hans "lösningar" alltid är alldeles för simpla, och helt enkelt inte gångbara. Idag förklarade han tricket med att placera en kvinna i en tredelad "atrapp" och sedan flytta den mittersta delen med att det satt en spegel för den delen, och att det inte var hela lådan som flyttades. För det första: Assistenten brukar aldrig gå in i atrappen från baksidan, utan det sker från framsidan eller sidan. För det andra: Händer och fötter som brukar titta fram syns normalt sett alltid.

Berättarrösten gör ju inte sitt för att göra programmet bättre heller, något mer sexistiskt och slemmigt får man leta efter.

Det jag skulle vilja se är ett klipp från ett "riktigt" framträdande först, så att tittaren vet hur en professionell magiker gör det. Skulle vilja se hur de förklarade det här, till exempel:


Jorå, det är speglar som gör'et! Nej, den maskerade magikern övertygar inte mig.

Blä

Usch för att vara sjuk. Ingen ork, ingen lust, ingenting alls. Ett rakblad mot halsen för att göra slut på lidandet skulle inte sitta helt fel.

Nej, nu ska vi inte vara så melodramatiska, det är inte så farligt. Men jag hade ju tänkt festa idag, vilket sket sig. Troligtvis blir det inget jobb imorgon heller, orkar verkligen inte vara trevlig när jag mår så här, och jag tänker inte chansa på att jag mår prima imorgon.

Jag ska försöka tagga till lite nu. Kanske bad? Kanske.

Vill INTE!

Ja, badet var skönt, men det och teet gjorde ingen skillnad för halsen. Är så där sur i den, som jag vet är en inledning på halsont, vilket jag inte vill ha just nu. Funderar på pizza till mat, skulle vara klockrent. Får se om jag tränar imorgon... Lär väl åka ut, men...

Blä! Vill inte vara sjuk! Vill inte vill inte vill inte!

Dags för en hönstelefon

Så där ja, då var man en människa igen. Nu har jag badat ett litet tag, och gud vad skönt det var. Jobbet idag bestod av två riktigt dryga störningsmoment.

#1. När jag anlände till jobbet, 06.15, var det 13 grader i butiken. Detta klev aldrig över 15 grader på hela dagen. Ja, det var skitkallt, hela arbetspasset. Anledningen var en trasig värmepanna, som inte spottade ur sig någon värme, så nu känner jag nästan en förkylning vara i antågande. Mums.

#2. Jag fick ett knä rakt in i låret på träningen igår. Det gick rätt bra att köra ändå, men jag hoppade över benövningarna i slutet. Idag, när jag skulle sätta mig i en hyrbil för att köra in den i GDS-hallen, märkte jag att jag knappt kunde böja benet. Skönt! Känner mig som en kryppling.

Nu har i det i alla fall släppt lite i benet, så att jag kan böja mer än 90 grader utan att det gör svinont. Förhoppningsvis blir det bättre till imorgon. Halsen känns fortfarande irriterad, vilket ska försöka förebyggas med lite te, något som var länge sen jag drack. Efter det ska jag nog slå på TV:n och slöa lite, alternativt sova, till och med.

Nu känner jag dock inte för att skriva mer. Så hah!

Frustrerande!

Okej, jag har skrivit ett till brev. Och känner fortfarande motstånd att skicka. Men jag vill ju veta, och det börjar bli irriterande nu. Så nej, jag vet inte hur jag ska göra. Jag lägger in lite musik som tidigare satt som en smäck på mina känslor. Just nu stämmer inte riktigt texten in, men det är en bra låt i alla fall.

Dags att byta upp sig

Jag har hittat min nästa bil. Eller, en av dessa. Antingen en 9-3 Monte Carlo.


Eller en 9-3 Viggen. Båda riktigt snygga.



Tidigare inlägg Nyare inlägg