Ett av TV4's bästa beslut är att ta tillbaka Hemsökta Hus på söndagkvällarna, eftersom det är ett bra program, och jag alltid kan kolla på det eftersom jag inte jobbar måndagmorgnar.

Ett härligt gäng, måste jag säga. Nu vet jag, precis som alla andra som läser den här bloggen, att vissa människor helt enkelt inte är riktigt medier. Tyvärr gäller det allas vår Derek Acorah, den coolaste av dem alla. Han blev utsatt för ett test, ovetandes, och föll dit. Han utpekades som fejk, vilket är synd. Han var helt klart den bästa av medierna som är med, rent underhållningsmässigt. Men det spelar ingen roll, programmet är sevärt i vilket fall som helst. Tv4 kör repriser, men jag har sett långt ifrån alla avsnitt, så det är ingen fara.

 

En av mina absolut största idoler på P3 (och det är ju inte många), förutom den homosexuella killen som har något program jag inte kommer ihåg vad det heter, är P3 Souls Mats Nileskär. En gigant bland giganter.

Hans underbara röst ledsagar en under helgernas kvällar (och kanske andra dagar, jag lyssnar inte så ofta på P3). Det är nästan en meditativ röst, lugnande, förtroendeingivande. Jag kan se honom framför mig i radiostudion, inte i ett lysrörsbelyst rum med stora hörlurar på, utan i en skön skinnfotölj med ryggstöd som är två huvuden högre än an själv, sittandes med en pipa i munnen, iklädd en rökrock, troligtvis röd, kanske svart. Han smuttar kanske på ett glas congac emellanåt. Han muserar och stryker sig över mustaschen när något särskilt fascinerat honom. Ibland får han ett drömskt uttryck i ögonen, och liksom vandrar bort i tankarnas värld. Ljuset är nedsatt, kanske är det bara några levande ljus som gör att skuggorna kastas längs bokhyllorna, fulla med LP-skivor, och får hans anlete att se nästan overkligt ut.

Mats Nileskär, jag tror nästan jag är kär.

Jag antar att alla redan har sett det här?

KFC's Double Down. Två kycklingfiléer. Två skivor bacon. Två smälta skivor pepparost. Lite sås.

540 kalorier och 32 gram fett.

Jävligt synd att vi inte har KFC i Sverige, för jag skulle verkligen vilja testa den. Även om en reporter i Aftonbladet tyckte den var vidrig. Vill ha!

Då blev det jobb idag i alla fall då, eftersom Kaisa och Oskar strulade en massa på jobbet. Men det är bra, eftersom Oskar tar mitt pass på torsdag nästa vecka så att jag kan träna då också. Saker och ting löser sig! Det löser sig alltid! Och jag behöver inte ens skita i en vask! Lite småmycket att göra idag, bland annat då jag monterade ihop en nittiosektion hyllor. Massa dryga delar som inte passar och som väger bly. Men jag fick till det, bara för att märka att det saknades massa hyllor, så att det ändå inte blev klart.

Vad tycker vi om Islands payback då? De jävlarna skickar ett stort askmoln över Europa, bara för att finanskrisen drabbade dem hårt. Inte okej, säger jag! Nu påverkas ju jag minimalt, men ändå. Alla plan är inställda till minst söndag, fick jag höra ikväll... Inte kul, faktiskt, och med tanke på att senast samma vulkan höll på så här, varade det i ett år. Men men, det blir nog bra det.

Ser ju mysigt ut. Sverige är där i mitten någonstans, men det värsta verkar ju vara söderut i alla fall. Det här kan bli ytterligare en naturkatastrof lagd till handlingarna. Undrar när domedagsprofeterna ska börja ropa om jordens undergång? Det händer ju onekligen en jävla massa skit i världen just nu, även om det här inte dödar folk är det ju inte speciellt... Normalt, liksom.

Sovmorgon imorgon, topp!

Igår var det premiärdags för mitt nya knivset som jag fick av mina föräldrar i födelsedagspresent. Grönsaker skulle skäras i småbitar av mina excellenta redskap, och tacon skulle bli helt underbar! Började med gurkan. Gick underbart. Kniven bara smälte genom gurkan, utan problem! Paprika? Inga problem alls, behövde knappt lägga vikt på kniven så slant den rackaren igenom. Isbergssalladen, då? Jo ni...

Ett fint snitt över tummen, blodet forsade, och jag svimmade. Eller ja, svimmandet inträffade inte, utan snarare svordomar och ömsom baddande med papper och ömsom klippandes av plåster. Fördelen var väl att kniven var så vass att såret blev så tunt, men fortfarande långt och jävligt blodigt. Sen sitter det på ett så dumt sätt att det blir svårt att få plåstret att sitta kvar. Och mina plåster sen då? Aqua resistant? My ass att de är. En droppe vatten så lossnar de, om de ens fastnar från första början. Nej, dravel och båg, måste jag säga!

Jag har också fixat en fin uppsättning andra sår på min vänsterhand, förutom det på tummen är det väl runt tre till, varav ett gör tillräckligt ont för att jag ska vilja ha plåster på det med. De andra har jag fått på jobbet, utan att veta när jag fått dem. Lagom irriterande.

Annars var det ju ett tag sen ni fick se lite bilder på mig, så här kommer ett gäng!

Nej, vad säger ni? Sängen kanske, läsa lite, sen upp och jobba dagpass imorgon, istälett för kvällspass eftersom chefen ska fixa med båten. Låter väl som en klockren plan? Sen blir det träning direkt efter jobbet också. Awesomecakes!

Jahapp, det blev inget Stockholm med Jaeger idag, den stackaren har festa för hårt. Men det är lugnt, än är han ung, han klarar av det! Nästan i alla fall. Nej, det blir fest i Älmsta istället, med Camilla och det glada gänget.

Spelade ju match idag, mot Rådmansö, och det gick väl... Så där. I första halvlek kände jag mig mest bortkollrad större delen av tiden, vilket kanske inte är helt okej. Varken bra beslut om löpningar eller en-mot-en defensivt. I andra halvleken blev det dock bättre, kanske för att min kant blev lite... Enklare, så att säga. Och att jag trots allt stod på benen i 90 minuter var inte helt fel det heller, jag hade till och med krafter kvar att köra lite mer offensivt i andra, men tyvärr kom inga sådana lägen, då det mesta av spelet bedrevs på andra kanten. Men men, 2-2 blev det, vilket får ses som ett riktigt bra resultat mot ett lag från en division ovanför oss, som också var betydligt bättre än vad Väddö var.

Så... Dags att klä sig, och piffa till sig det sista innan jag hoppar in i bilen och drar norrut. Och in i dimman. Det ska bli quuuhl.

Nionde arbetspasset i rad avklarat! Ett kvar innan lite välförtjänt ledighet, med fotboll och fest i helgen. Det kan inte annat än bli bra skit. Eller ja, jag vet ju inte om jag faktiskt kommer att bli uttagen till matchen, men det känns ändå rätt säkert att det blir så. Troligtvis högerback. I annat fall blir det festa imorgon.

Oskar den jäveln har ju snott pass av mig nästa vecka också; jag hade kunnat få ytterligare två till om jag jobbat igår förmiddag. Men men, jag får väl vara ledig två dagar nästa vecka då. Jag är ju trots allt uppe i runt 2500 extra i lön redan på majlönen, och har i alla fall ett till pass inbokat, om två veckor. Det kommer bli bra skit det här.

Tatueringen börjar bli bra den med, nästan all sårskorpa är borta.

Sehr gut? Sehr massa gut. Det har ju så klart börjat klia ordentligt nu, bland annat på grund av att hårstråna börjar växa ut, men också av att det läker. Jag svängde förbi Apoteket efter jobbet, men de hade så klart slut på Bepanthen som jag använder, så vi får klara oss på det vi har, får helt enkelt snåla lite. I värsta fall sätter jag Jaeger på att handla det till mig i Stockholm. Jag tänker inte använda Helosan. Eftersom ingen tatuerare än så länge föredragit det framför Bepanthen kommer jag inte att byta.

Som utlovat, bilder på vad jag fick i födelsedagspresent! Eller ja, det blev en bild, palla ta massa...

Från vänster: Väska och tröja av Martin, Marianne och Fanny, Erniebok av Magnus, Vår Kokbok av föräldrarna, chokladtryfflar (karamellsmak) av Martin etc samt knivset och födelsedagskort av föräldrarna. Helt okej grejjer faktiskt!

En väska?, kanske ni undrar. Jajamensan! Det var knappast en present jag förväntade mig, men en välkommen sådan. Jag har redan använt den några gånger när jag åkt till Stockholm, och det har varit alldeles lysande! Förutom letandet efter de mindre sakerna då. Som tur är finns det ett fack för mobiltelefonen, så att jag inte behöver leta efter den om det skulle ringa. Så japp, jag är numera en väskbärnade pojke! Ibland.

Tryfflarna var också sanslöst goda...

För goda!

Frukost nu, sen på det åttonde arbetspasset av tio i rad. I helgen vill jag dock vara ledig, men nästa vecka hoppas vi på fler extrapass!

Skön träning ikväll, kändes riktigt bra faktiskt. Självklart har jag ännu mer att ge, men det känns bra att formen är på väg tillbaka efter operationen, trots att jag skippade torsdagsträningen förra veckan, eftersom jag kände mig rätt förkyld. Jag fick till och med skruva in en fin boll i krysset, men det vägde mest upp alla sanslösa missar jag lyckades med, samt att mitt en-mot-en är i stort behov av förbättring. Att rensa tankarna framför mål när man ska avsluta är något alla avslutare vet, men när det handlar om att utmana en mot en måste man faktiskt tänka, något som inte riktigt funkar för mig just nu. Nåja, det kommer väl? Jag är ju en fotbollstalang i utveckling!

Annars är det tre arbetspass kvar den här veckan, och nu fick jag sovmorgon imorgon eftersom Oskar ville byta, vilket nästan var välkommet. Jag hade i och för sig velat träna efter jobbet, men det är skönt med sovmorgon också. Jag får ta ett hårdare träningspass på fredag, kanske både gym och intervallträning. Vi får se. I helgen är jag i alla fall ledig, och det var säkert något jag skulle göra, men jag har glömt det för tillfället.

Innan träningen svängde jag förbi föräldrarna och plockade upp min andra födelsedagspresent av dem, nämligen ett knivset. Riktigt behövligt, nu ska jag bara investera i en knivslip (eventuellt, föräldrarna har ju en jag får låna), så kan de vara fräscha och fina resten av mitt liv kanske? Man ska aldrig underskatta riktigt fina knivar, hur ska man annars kunna mörda någon rent och fint?

Ska vi kanske kolla på Boston Tea Party från igår? Ja, kanske? Jag måste ju få se inslaget om drottningen som porrskådis, en ny svensk klassiker!

Jahapp, påskhelgen avklarad, och det med snöoväder. Eller ja, oväder var det väl inte att snacka om, men snöade gjorde det när jag drog upp persiennerna i morse vid 12-tiden. Och då hade det snöat i över fem timmar redan. Inte speciellt pepp alltså. Men en flukt på termometern visade i alla fall plusgrader, och nu när jag åkte hem från jobbet ligger det mest snö på gräset, och knappt nåt på vägen, så det försvinner nog snabbt. Dock inte speciellt intressant med ännu mer snö... Våren var ju på väg med stormsteg, och det här var en ovälkommen set-back.

Annars då? Jo, ni! Jag har fyllt år! Igår närmare bestämt. 28 varma vårar gammal (eller 27 då, eftersom den här våren inte är varm än så länge). Jag ska försöka ta lite bilder på mina födelsedagspresenter imorgon, mest för att jag antagligen får min andra av föräldrarna (som jag i och för sig redan vet vad det är), så ni får se mina fina saker. Gårdagen spenderades i övrigt med att jobba, men jag är inte den som är den. Jag var hos föräldrarna och käkade julbo... Nej, påskbord var det ju... I lördags. Min ena bror (Magnus) var här i fredags, och min andra (Martin, med familj) var här förra lördagen. Så jag är alldeles ypperligt nöjd med mitt födelsedagsfirande.

I lördags försvann jag till Samantha också, och lekte lite med några sköna typer där, samt sov över.

Jag ser också till att jobba på ordentligt fram till min semester, så att jag får massa pengar att leka med under sommaren, och efter. Tre pass extra i april redan (fram till på fredag), och mer ska det bli. Med tanke på att jag bara fick 11000 kr på senaste lönen (sjuklön), och inte kommer få så stor i april, kan det behövas. Men i maj och juni blir det fett med pengar, det kan jag lova.

Hur som, nu är det dags för lite... Sova tror jag. Kanske läsa lite? Ja, det skulle ju vara kul faktiskt.

Toodles!

Recap recap recap!

Jag har tatuerat mig!

Snygg? Så in i helvete satan snygg! Robin Hesselbäck, du har mitt förtroende! Jag ska försöka ta lite bättre bilder senare, den här blev lite väl mycket ovanifrån, och långt ifrån.

Tatueringen tog runt 4 timmar att göra, rasterna inte inräknade. Vi var klara runt 19.30 på måndagkvällen, med bara han och jag kvar i studion. Inte ofta man associerar tatuerare med sådan serviceanda, och verkligen inte något jag förväntade mig. Men med tanke på det utförda arbetet kan jag inte annat än säga att det troligtvis var värt mer än de 5000 jag betalade. Nu blir det lugnare inför sommaren, men efter kommer jag helt klart återvända.

I övrigt inte mycket att rapportera, förutom en lindrigare förkylning, troligtvis beroende på träningen i tisdags. Som tur är, är det ingen fotboll förren nästa tisdag, så förhoppningsvis är jag pigg och kry tills dess. Å andra sidan jobbar jag till och med torsdag nästa vecka, och det påverkar ju tillfrisknande lite, med tanke på alla människor man kommer i kontakt med. Men jag mår redan bättre, så det är bra.

Ja just det. VÅREN ÄR PÅ VÄG! Fucking finally, liksom. Någon vecka till så kanske till och med all snö är borta. Kan vi hoppas på så mycket? Ja, det tycker jag allt.

Nej, sängen snart, upp och jobba imorgon. Det blir bra skit.

Kände idag att paj med sallad var en bra idé till middag, och då tänkte jag passa på att försöka mig på ett mer matigt försök till användning av min blender. Tidigare har jag bara använt den till att göra smoothies (vilket inte är helt fel det heller, ska ni tro!), men nu skulle den användas till något annat.

Sallad! Det måste väl gå alldeles utmärkt, eller hur? Hah. Dubbel-hah! Det hände ju ingenting, så jag fick prompt hacka för egen hand. Men det gick ju bra det med, eller vad tycker vi?

Smarrigt? Gourmetiskt? Gastronomiskt? Fantabulöst? Japp. Trippel-japp!

I övrigt var det shoppingsdags idag, nämligen fotbollskor. Utomhussäsongen har dragit igång för min del, och eftersom jag slängde mina grässkor efter sista matchen förra säsongen, var det dags för nya.

Snajsigt! Sköna är dom, inga tillstymmelser av skavsår efter första träningen, vilket bådar gott.

Nu blir det sängen snart, och busy busy imorgon. Eller ja, på eftermiddagen när jag ska tvätta i alla fall.

Toodles kissekatter!

Ja just! Jag har köpt en ny digitalkamera! Och det var verkligen på tiden. Min gamla kamera är hopplöst utdaterad (och sämre än min mobilkamera) och kameran på mobilen har strulat ett längre tag, och är ju heller inte speciellt bra.

Det blev en Canon IXUS 130, med ett 8GB minne. Självklart kom inte minnet med i förstar leveransen, trots att det stod på följesedeln, men kundservice på CDON tjafsade ingenting utan skickade med en direkt. Dock lite mitt oflyt att inte få det på en gång.

Fiiiiiin, va? Och den är väl rätt bra, får jag säga, eller vad tycker vi?

Japp japp, så förhoppningsvis blir det lite mer bilder i den här bloggen nu. Det gillar vi? Va? VA VA VA?

Ja herregud, vad kan man säga om helgens utgång? Kaosartad avslutning, som sig bör?

Inledningsvis tog jag mig ut till Roslagsbro för att kolla på första träningsmatchen för säsongen, vilket så klart var kull, men jag hade ju gärna varit med och spelat. Nu blev det inte så på grund av halsen, något jag kanske borde kolla upp? Men det blir ju bättre och bättre för var dag som går, så vi får se. Jag kommer nog träna som vanligt nu i veckan i vilket fall som helst, blir det skit så blir det.

Senare på dagen hämtade jag i alla fall Camilla på jobbet, vi hämtade lite kinamat, och åkte hem till mig och frossade. Sen började drickandet, och ytterligare lite senare tog vi en taxi till busstationen för resa till storstaden. Det barkade åt en ren OKQ8-utgång, även om det bara var jag och Camilla som jobbade i Norrtälje. Det var en som fick känna sig utanför, som jobbade som mäklare, tror jag det var.

Hur som helst möttes vi upp vid Medborgarplatsen, och tog oss till Götgatan och traskade runt. Vi tog lite dricka på en bra, och kollade på shlagerfinalen (säg en bar som inte hade minst en TV påslagen för ändamålet), för att sedan bege oss till Underbara Bar, som verkade bli slutstationen för kvällen. Riktigt trevlig lokal måste jag säga, och jag hade satan kul. Förutom Camilla var det en till tjej med (från Borlänge hon med, så klart), en tjej som är mycket intressant. Tog Kristofer till vara på möjligheten? Neeeehheheheej... Någon gång vid... 1? Gick jag på toaletten, för att bli... Omhändertagen är väl det bästa ordet... Av en vakt, fick min jacka och utkörd. Jag var lite påverkad, kan vi säga. Instinktivt tog jag upp telefonen och ringde... Inte Camilla, nej nej, utan till Jaeger, som fick lyssna på osammanhängande lilla jag.

Efter samtalet har jag ingen minnesbild förren jag kliver på tunnelbanevagnen på vad jag tror är Medborgarplatsen (känns mest logiskt, även om jag inte vet hur jag hittade dit), direkt innanför dörren spyr jag fint på golvet, hinner ut innan dörrarna stängs, upp... Någonstans... Fixar en taxi som kör mig till Tekniska, möter som i ett trollslag Camilla som kliver ur sin taxi, strax innan sista bussen hem kom. Minneslucka. Sitter på stationen i Norrtälje och huttrar till att Oskar kommer och skjutsar hem mig och sedan Camilla.

Söndag. Den värsta bakfyllan någonsin. Faktiskt. Var fortfarande orolig i magen när jag gick och la mig. Försökte göra en matpaj till middag, vilket gick jättebra. Förutom att den fortfarande var rinning inuti trots att den varit inne i ugnen tillräckligt länge, var gyllenbrun på ovansida och lossnat från formen. Min ugn suger, helt enkelt.

Anyway, slapp dag idag, jobba imorgon, och träna. Det blir bra skit, nu kommer det fan ta lång tid innan jag dricker igen. Hela två veckor, sen är det fest med jobbet. Hua.

Jacka: Poco Loco
Tröja: Från någon USA-affär i Stockholm
Byxor: Lee
Skor: Lacoste
Grymt skön pose: Jag själv

I söndags hade jag helt klart en av de roligare dagarna i mitt liv, när det bar av till Östhammar för Valö-sprinten, vilket innebär rally. Men inte rally hur som helst, utan rally som kartläsare med Jaeger som förare. 300 kr för en temporär licens var helt klart värt det, och nu känns en riktig licens helt klart mer intressant.

En och samma sträcka, på 2,5 km, kördes tre gånger, och för motståndet stod sju andra förare (med runt fyra avbokade). Efter första sträckan låg "vi" en sekund efter den som ledde, på den andra lyckades Jaeger köra in en snövall och ställa sig tvärs över vägen. Tiden blev med andra ord knappast intressant, så det blev järnet inför sista sträckan. Vid det här laget var vägen så pass uppkörd att fästet var betydligt bättre än tidigare, och med alla kurvor i färskt minne, blev det en riktigt bra tid, faktiskt så bra att det ledde till seger, vilket ju säger rätt mycket om mina egenskaper som kartläsare.

Till saken hör väl att det absolut inte var någon kartläsningen överhuvudtaget, eftersom tävlingen inte krävde det. Det inleddes med en genomkörning för att lära sig banan, och sen var det var förare för sig. Men mina positiva kommentarer genom intercomen hjälpte säkerligen!

Och jag fick en pokal för besväret också:

Sicken ståtlig en, va?

Som sagt är en riktig licens något jag helt klart ser fram emot just nu. Vad jag inte ser fram emot är inköp av hjälm och overall. Nypris för hjälm med intercom ligger på runt 6500 kr vilket jag inte direkt har råd med just nu, och begagnatmarknaden verkar inte riktigt svälla. Overaller är inte riktigt lika farligt, dryga tusenlappen, men ändå. Men det är inga tävlingar förren till sommaren, så har jag ju tid på mig att införskaffa de grejjerna.

Galet kul var det, och mersmak! Det här blir det mer av.

Det här är vad alla har väntat på! Första uppdateringen på... Massa år? Nej, men några veckor i alla fall. Men jag har varit upptagen med min trasiga hals, och har inte riktigt brytt mig om det här stället. Men nu blir det ändring på det, ser ni!

Vad har hänt? Jo, jag opererade halsmandlarna för fyra veckor sedan igår. Det gick bra, inga konstigheter, med alla värktabletter jag fick i mig hade jag inte direkt ont någon gång, förutom när jag vaknade mitt i natten och var torr av allt snarkande. Här kommer en bild på min underbara hals.

Muuuuuuuusigt! Det blev dock ännu värre, men det tog jag ingen bild på.

Efter en vecka hände dock det roligaste av allt. Jag fick en infektion i halsen, smo orsakade en ganska kraftif blödning. Först trodde jag att det var en lättare blödning, som kunde uppstå i samband med att såret började läka ordentligt, något jag fått berättat att det kunde hända. Men efter två timmars blödande var det bara att ringa föräldrarna, som kom över och ringde Karolinska. Beskedet blev att det bara var att åka in till akuten där, och under hela tiden fortsatte det att blöda. Väl där kollade en läkare på min hals, och beslöt att de skulle försöka med blodstillande först, för att få ner blödningen. Det enda som hände var att blodet började koagulera i munnen, vilket skapade massa fina kakor med blod, som jag kunde tugga på. Det samlades och en relativt stor ansamling koagulerat blod i halsen på mig, vilket till slut gjorde att jag fick svårt att andas. Då försökte samma läkare att suga ut allt blod, men hon kom inte åt samlingen i halsen, så den fick jag helt enkelt harkla upp alldeles själv, vilket var jättemysigt. Enligt läkaren var den ungefär stor som en clementin när den kom ut.

Hur som helst blev då beslutet att jag skulle opereras (igen) eftersom det tydligen också brustit en ven i munnen som gjorde att det fortsatte blöda. Sagt och gjort blev jag nedsövd igen (vilket är ganska roligt, för övrigt), och på uppvaket var jag så galet torr i munnen, att jag kunde ha druckit många liter vatten, men eftersom jag var nyopererad och hade en sond genom näsan och ner i halsen (och magsäcken) fick jag inte dricka något, utan det enda som blev min räddning var en svamp som en sjuksköterska doppade i vatten som jag sen kunde badda munnen med. Det räckte i ungefär... En halv minut? Och jag kunde inte göra det själv eftersom det stod för lång bort. Någon timma senare (eller mer, jag vet inte riktigt) bedömdes min andning var okej för att jag kunde åka upp till övernattningsrummet, men jag fick fortfarande inte ta bort sonden, alltså inget drickande för min del, och det gjorde så satan ont i halsen de få gånger jag var tvungen att svälja, dels på grund av sonden, men också eftersom jag var så torr.

Jag blev i alla fall av med sonden efter ett tag, och kunde börja försöka inta mat, vilket fungerade sådär. Jag fick i alla fall i mig lite köttbullar den andra dagen, vilket var skönt.

Det var de största poängerna med vad som hände under min operationstid. Jag fick penicillin, men det är fortfarande inte helt bra. Jag tränade lite lugnt igår, och det verkar fungera bra. Nu ska jag försöka ta mig till gymmet och köra lite för att få upp styrka igen.

Mer updates kommer senare!

Nej, lite blogga kanske? Bra skit.

I fredags var jag ute på krogen och hade det roligt. Träffade massa folk från laget, snackade skit, dansade och raggade... Inte speciellt mycket, så det blev ensam hemgång. Inte något jag direkt fann sorgligt. Det roliga var väl att jag kom hem, slog på datorn, tog av mig alla kläderna, la mig i sängen bara för att vila efter promenaden hem för att vakna runt 8-9, med betydligt ljusare rum, under täcket och datorn påslagen. Är jag inte söt?

Hur som helst firade jag bakfyllan med lite hamburgare från McDonald's innan jag drog iväg till Markim för att träffa Jaeger för lite meck på rallybilen. Det gick väl... Sådär. Efter att ha kollat på lite rallyfilm, med alldeles för få rullningar, drog vi ut till garaget där vi först lastade sommardäck som skulle till en lada några hundra meter bort. Inga konstigheter. Väl där skulle även folkracebilen köras in i ladan för att inte stå ivägen, men det var alldeles för halt under däcken (reservdäck) så det enda som hände var att det spann. På med bogserlina (utan hake, så det blev att knyta), och backa med jaegers Volvo. Det gick... Sådär. Han lyckades såklart backa in i en snödriva, och med bakhjulsdriven bil var inte det någon höjdade. Han satt fast. Bara för oss att knata tillbaka i kylan och hämta min bil för att dra loss hans bil.

Tillbaka med min bil, spendera runt 40-50 minuter för att dra loss hans bil, för att sedan inse att han knytit fast bogserlinan i lite plast, så att det inte gick att lossa på varken min eller hans bil. Vi fick dra åt varsitt håll med bilarna för att dra sönder linan. Vilket gick bra, men lämnade en liten stump hängandes på min bil. Efter detta struntade vi i folkracebilen, och begav oss tillbaka.

Sen pysslade vi lite med rallybilen, som bland annat har lite problem med tomgången, då den ligger på alldeles för höga varvtal, något som kan ha med termostaten att göra (?). Hur som helst hoppade vi in i bilen och tog den på en liten runda runt Markim för att få upp värmen, och när vi åkt fram till ladan och vänt, lyckades Jaeger sladda lite för långt ut till vänster så att  han körde en 20-30 meter i snövallen längs vägen. Massa med snö på rutan, och han trodde att han var alldeles för långt ut åt höger, och svängde därför vänster. Vilket gjorde att han tokfastnade i snödrivan. Jahapp, bara att hämta Volvon för att dra loss rallybilen. Fram med skyfflar och tålamod, något som till slut lyckades, efter kanske 10-15 minuter. Bra skit.

Efter det åkte jag hem, tappade upp ett varmt bad och njöt.

På söndagen var det tycka-synd-om-dag, av anledningar jag kanske skriver om imorgon. Rätt händelselös med andra ord, så pass att jag inte ens kollade på mobilen, vilket innebar ett antal missade telefonsamtal och sms.

Måndagen bestod av mer slapp, men sedan lite träning på kvällen, vilket var skönt och jobbigt. Vi var sju tappra som bedrev intervallträning utomhus, vilket var svårt i halkan, men helt klart genomförbart.

Idag jobb och träning, imorgon sovmorgon och jobb.

Och nu är det bara en vecka kvar till min operation, som är på tisdag nästa vecka. Jag har inte ens hunnit tänka speciellt mycket på det, eller snarare inte direkt brytt mig. Det enda jag måste komma ihåg är att köpa en bok till mig själv. Alternativ börjar om på Wheel of Time, vilken var länge sen jag läste. Vi får se. Ja just, en jävla massa glass ska jag köpa också, eftersom det kommer bli min primära föda de första 5-7 dagarna kanske. Plus lite soppor så klart. Men det ska nog gå bra det här, det är ju inte värre en halsfluss, vilket jag har haft otaliga av.

Nej, nu blir det nog fasiken sängen tror jag. Gonatt kissekatter!

Jag hade tänkt skriva ett normallångt inlägg, men det blir inget av med det. Det blir istället något jag inte normalt brukar göra, nämligen några textrader, sådana där som bara stämmer så jävla väl.

It kills me not to know this
But I've all but just forgotten
What the colors of her eyes were
Or her scars and how she got them

Jag saknar dig.