En update på mina känslor för allt. Tja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga just nu. Varenda sekund som jag inte har något specifikt för tankarna är det Emma jag tänker på. Jag analyserar, tänker, funderar på vad jag vill säga, vad jag vill ha svar på, klandrar mig själv, klandrar Emma, hatar situationen, försöker acceptera, kan inte acceptera, vill acceptera, hoppas på en lösning.

Allt är jävligt jobbigt, men när man jobbar så slipper man i alla fall de flesta av tankarna, även om den sista timmen idag var jobbig, då jag inte kunde tänka på annat... Jag verkar ju så klart ha tagit över Emmas plötsliga andnöd, även om det kanske inte är riktigt lika allvarligt som när hon får det.

Jag vill inte vara beroende av henne, men det är jag. Jag har mer eller mindre tagit beslutet att inte bry mig om andra tjejer förens mina känslor för Emma är ebbat ut. Eftersom jag inte vet hur lång tid det kommer tag, blir det en lång period av ensamhet för mig. Vilket suger. Men men, är man en förlorare så är man.