Okej, jag är dum, jag läste Emmas blogg. Men jag har förbannat tråkigt, är seg i huvudet och vet inte vad jag ska förgylla tiden med. Jag slöläste dock, så det var väl okej. Såg vad hon skrev den 8:e november, och det kändes väl bra, antar jag. Kollade inga bilder heller, sååå... Bla.

Jag har spelat lite poker på pokerstars.com, och det gick ömsom bra, ömsom åt helvete. Fast jag signade upp mig på en freeroll om cirka 1½ timme, ska se hur det är. Kanske kan jag bli miljonär innan året är slut?

Jag vet inte riktigt vad jag känner just nu, tråk mest, antar jag...

Jaha, då har man fått erfara den bistra baksidan av att spela fotboll. En boll rakt på ögonbrynet från två meters avstånd. Garanterad blåtira och begränsat synfält. Mys. Men men, nu ser jag ju ut som att jag varit i slagsmål... Det kan jag utnyttja på krogen på lördag, jag kan leka badboy! Alla tjejer kommer att falla för mig, eftersom jag trots allt verkar vara en trevlig kille. Kanske var det en tjejkompis jag försvarade? Hmm, ska fila på det här tror jag, det kan vara guld värt.

Annars var det en bra träning, massa mål gjorde jag, bland annat ett nickmål från nära nog halva plan, plus massa grymma långbollar som resulterade i mål. Jag är rätt bra ändå, synd att min teknik är under all kritik. Men det kommer med konditionen och styrkan, tror jag.

Nu sitter jag i alla fall och äter banan, och lyssnar på Red Hot Chili Peppers, vilka jag powervilade till lite tidigare idag. Helt klart okej musik att göra det till. Jag har ju en playlist på 2 tim 53 min med dem, det räcker gott och väl om man vill relaxa lite. Fast favoritbandet nummer ett att vila till är Queens Of The Stone Age, pundarrock är garanterat skönast i såna situationer.

"Brukar du sexchatta med 13-åriga tjejer?"

"Nej, absolut inte"

"Men du gjorde det nu?"

"Ja, det gjorde jag"

Seriöst stabil kille, alltså...

At home, at last! Jag har varit både duktig och mindre duktig på jobbet idag. Jag har gjort några nödvändiga saker, som att plocka med skyfflar, eftersom det säkerligen kommer att börja snöa när som helst. Fast först fixade jag med snusreturer. Det tog 3 timmar. Ja, 3 jävla timmar. Kul som fan, inte. Men nu är det gjort, och det är ju bra det, i alla fall. Sen har jag gått runt och lallat ett tag också, eftersom jag fortfarande är drygt trött efter träningen igår.

Fick höra på jobbet av Anna, en kollega, att hon ska vara med i Robinson, vilket ju så klart är roligt för henne. Hade ju faktiskt tänkt söka själv, men orkade inte, men nu har man ju i alla fall en anledning att titta på det.

Annars har det varit en lugn dag, utan några speciellt intressanta händelser, och nu är det slappa resten av kvällen som gäller.

Om du någonsin känner dig nere, eller lite deprimerad (kanske är samma sak?), lyssna på, och titta på, det här.

Lovar att du inte kommer att vara ledsen längre!

Morgonen efter dagen D, om vi nu ska vara lite putslustiga. Visst, tankarna finns kvar, men i övrigt känns det mycket bättre. Jag är övertygad om att det var rätt beslut att ta, nu får vi dock se hur lång tid det tar innan jag kan bli en människa igen.

Jag har kollat på några filmer de senaste dagarna, så jag tänkte köra några kortare recensioner.

Den första jag kollade på var Insanitarium, som erbjuder vår alldeles egna Peter Stormare. Kortfattat handlar filmen om att en kvinna med självmordstankar åker in på ett psykhus, där hennes bror inte får besöka henne. Han fejkar då att han är psykiskt störd för att själv bli inlagd och på så sätt rädda sin syster. Föreståndaren på psykhuset (Stormare) är en smått galen människa (vad annars när Stormare spelar rollen), som experimenterar på sina patienter. Medlet han sprutar i deras kroppar får den fina bieffekten att de närmast zombifieras, med en otrolig lust efter blod och kött. I detta klimat försöker så brodern både rädda systern och stjälpa föreståndarens planer.

Ett av de fina elementen i filmen är ljudmattan, som nästan alltid är närvarande, och är mycket suggestiv, och tar sällan över, men bidrar väldigt mycket till den neurotiska stämningen. Jag hade dock velat se ännu mer inslag av just sinnesjuka, det är ändå att psykhus med många galna människor, och de kom aldrig riktigt fram, förutom i några enstaka fall. Filmen erbjuder annars ett större antal trevliga scener, som jag dock inte tänker avslöja.

Filmen får nog 2,5/5 av mig, eftersom den hade kunnat bli mycket mer.

Film nummer två var Tropic Thunder, som erbjuder en mycket diger rollista, där Ben Stiller och Jack Black spelar, tillsammans med tre andra, skådespelare som spelar in en andravärldskrigetfilm. Då de första tagningarna går åt skogen, med bland annat en sprängladdning för ett antal miljoner dollar som går upp i rök, får producenten uppdraget att försätta skådespelarna i en riktig krigssituation, för att de bättre ska kunna återge krigets fasor. Problematiken är att skådespelarna själva inte får veta om det, utan de tror att allt som händer är en film. Eller rättare sagt, Ben Stillers karakter är den enda som gör det, de andra förstår efter tag att allt inte är som det ska, speciellt efter att producenten sprängts på en mina. Ben Stillers karakter separerar sig från gruppen, och blir tillfångatagen, och det blir sedan upp till resterande medlemmar att rädda honom.

Helt klart en av Ben Stillers bättre producerade filmer, med åtminstone lite tanke bakom skämten, istället för ren slapstick. Sen att det är en hel massa explosiva effekter gör ju inte saken sämre. Dock kunde tempot nästan ha varit lite högre, eftersom det blir segt till och från.

Filmen får 2/5 av mig, och kunde ha fått högre med kanske något bättre casting och, som sagt, lite högre tempo.

Den sista filmen jag kollade på var Grindhouse: Death Proof, med allas vår Kurt Russell i rollen som galning i en stuntfilmsbil. Jag tror dock att jag missade en vital del av filmen, eftersom den byter riktning i mitten, och jag missade nog övergången. Hur som helst, börjar filmen med en presentation av ett gäng tjejer, som har lite kul på staden en kväll. Kurt Russells karaktär får med sig en tjej i sin bil, som tror att han ska skjutsa henne hem. Det slutar dock med att hon får sig en mycket omtumlande åktur i hans bil, som slutar med hennes död. Han fortsätter sedan med att totalkvadda fyra andra tjejer från baren (allas död får en fin genomgång), något som får honom själv att hamna på sjukhuset. Sedan klipper filmen till den andra delen, som jag antar skedde innan, där några tjejer (som jag dock inte kände igen) testkör en Dodge Challanger, och får påhälsning av Kurt när de kör en lek som innebär att en av tjejerna ligger på motorhuven på bilen. I slutändan överlever tjejerna, och får fatt på Kurt som inte får det så roligt.

Filmen var helt klart spännande, även om den inte alls var vad jag förväntade mig, efter att ha sett Planet Terror innan. Dock erbjöd filmen många schyssta scener, samt en av de bästa stuntprestationerna i biljakten där tjejen ligger på motorhuven. Hon borde fan få en Oscar för det.

3/5 får den av mig, för den var helt okej, plus att Kurt Russell inte kan göra dåliga filmer, så enkelt är det.

Ja, så sitter man här, lite ensam och övergiven, så där på lördagskvällen. Eller nej, inte helt ensam, men ändå. Håller på och tvättar, sitter just nu och lyssnar på musik. Känner att jag behöver en dag av självömkan idag, orkar inte riktigt engagera mig mer i saker och ting just nu. Väntar på nästa vecka för sånt. Eller åtminstone efter onsdag. Har köpt ostbågar och dip, vilket blir min mat idag. Är väl tveksamt om jag drar ut och springer något, ytterligare en sak jag inte känner för.

Kom på nu att jag glömde svänga förbi Nautilus när jag var på jobbet. Får ta det imorgon, helt enkelt. Jag kan ju inte slita mig från jobbet, så enkelt är det.

Tar nog tag i ringandet om fotbollen i vecka också. Men det ska bli av!

Nej, nu blir det inga mer uppdateringar idag, nu ska jag ägna mig åt mig själv.

Jag tänkte länge och väl på det här igår kväll, men tänkte att jag skulle sova på det. Nu har jag gjort det, och det känns fortfarande som rätt beslut.

Emma, jag älskar dig. Jag är också fortfarande kär i dig. Eftersom det aldrig kommer att bli någonting mellan oss igen, vill jag inte vara det längre. Dock påminner jag mig själv varje dag om hur mycket jag älskar dig, och jag har insett att jag inte klarar av det just nu. Jag har redan tagit bort ditt nummer från mobilen, eftersom jag skickar dumma sms och mms när jag är full, men nu fullföljer jag det. Idag tog jag bort dig från msn (jag har inte blockat dig), Bilddagboken, Facebook och K6. Adressen till din blogg finns inte längre i listan över senast besökta adresser.

Nu tänker jag börja min egen rensning, för att få bort tankarna på dig. Jag vet inte hur detta kommer att gå, men förhoppningsvis påskyndar det processen något. Jag vill dock att du ska veta (om du nu läser det här) att jag inte menar detta som något permanent, men jag behöver det här för att gå vidare just nu. Om du nu skulle vilja prata, är det bara att ringa, du har ju mitt nummer.

Jag kommer också "gömma" undan alla bilder på dig jag har på datorn, men jag raderar inget, eftersom jag vet att du vill ha vissa av dem. Vi får hitta någon lösning på hur du ska få dem.

Det var väl allt. Let the cleansing begin!

Jag vill inleda den här krönikan med att säga, att jag i grund och botten inte har något emot religion. Inte egentligen. Jag är dock ateist, eller agnostiker, eller både och, fast det lutar väl mer åt agnostiker (tron att det inte finns bevis för att en "högre makt" existerar). Jag tänker också fokusera mest på kristendomen, eftersom det är den religion som jag "vet" mest om.

Grundtanken med de flesta religiösa åskådningar är faktiskt inte helt dum. Mycket som står i de heliga böckerna är bra, tänk om alla följde de tio budorden, till exempel? Vi skulle leva i en nästan utopisk värld, om än kanske lite tråkig med dagens mått mätt. Just Bibeln har många bra texter om hur vi ska behandla våra nära och kära, och hur vi ska agera i vissa situationer. So far, so good. Dock är det ju som med allt annat, att allt som glimmar inte är guld. Bibeln innehåller också en hel drös med snudd på sinnesjuka påståenden och förslag från Gud, något som idag skulle anses vara helt otänkbart, i första hand frågor om slaveri och kvinnorätt. Detta är områden där världen, utan religiös inblandning, har tagit slag i saken och förbättrat. För visst klarar vi väl oss utan slaveri, och visst är det väl bra att kvinnor får större rätt i samhället?

Problematiken utmynnar i tre påståenden.

1) Allt som står i Bibeln är sant och har hänt, och ska tolkas som sådant.

2) Vissa delar som står i Bibeln är sant och har hänt, vissa delar är inte sanna eller har hänt.

3) Ingenting som står i Bibeln är sant eller har hänt.

Problemet med påstående 1 är att, om vi accepterar allt som står i Bibeln, måste vi acceptera just det som står skrivet om slaveri och kvinnoförtryck. Skulle vi göra det, och om kristendomen hade ett större inflytande i världen än vad de har, skulle vi se en tillbakagång i vår utveckling. Detta är inget någon kristen skulle kunna gå med på, troligtvis, utan de flesta kristna bekänner sig till påstående 2.

Problemet med påstående 2 är att, vem är det som ska bestämma vad som stämmer eller inte? Bibeln är Guds ord, inget annat, och vilka är vi att bestämma om sanningshalten i dessa? Om det nu är så att kristna väljer delar ur Bibeln som sanna, och dömer ut andra delar som osanna, varför finns dessa osanna delar fortfarande kvar i Bibeln? De är en del av kristendomens heliga bok, men är inte en del av kristendomen och stöds inte av några kristna.

Problemet med påstående 3 är att, vad ska vi då med kristendomen till? Då är Bibeln inget annat än en massa texter skrivna av tokstollar för 2000 år sedan, som inte fungerar i dagens samhälle. Visst, vissa delar är bra, men vi skulle lika gärna läsa Dr Phils böcker och få precis lika mycket ut av dem som vi skulle få av Bibeln. Vi skulle minimera Guds existens till något från fablernas värld vi kan skrämma våra barn med sent på kvällarna. Detta kommer så klart inte att ske inom en nära framtid, så påstående 2 är helt klart den hetaste kandidaten här.

Det finns alltså helt klart problem med Bibeln. Det är troligtvis kristendomens största stötesten just nu, hur de ska lyckas uppdatera den för vår tid, utan att för den skulle göra allt för stora avkall på dess grundtanke.

Den egentligen största anledningen till att jag har problem med kristendomen, och religioner i övrigt, är dock inte vad som står i de heliga böckerna. Det är utövarna, och då pratar vi fundamentalisterna, de som tolkar de heliga böckerna på sitt eget sätt, hittar meningar och antydningar som stödjer deras "kamp" för det rätta. Jag vill inte följa något som dessa människor följer, även om jag vet att de har fel, och är mer sällsynta än "vanliga" anhängare. Dock finns de där, och de förstör religionernas anseende väldigt mycket. Utan dessa hade det kanske varit något mer intressant.

Sen finns det ett annat problem. Jag är väldigt övertygad om att jag lever mitt liv min, och ingen annans, skull. Jag är ultimat ansvarig för mina handlingar, och det som händer som resultat av mina handlingar är enbart logiskt och inte fyllt av mystisk inblandning från en "högre makt". Jag svarar endast och enbart inför mig själv, och är endast skyldig mig något, ingen annan. Med tanke på detta blir det svårt för mig att bekänna mig till en religion, då detta skulle medföra att allt jag gör helt plötsligt påverkas och bestäms av en "högre makt". Det skulle inte alls fungera i min värld, eftersom jag vill tro att det är jag som är viktigast i mitt liv.

Nu avrundar jag den här krönikan lite fint, med att säga att religion egentligen är bra. Det finns dock problem, och ett av de största är anhängarna. Det kommer dock troligtvis att förändras över tiden, förhoppningsvis till det bättre.

Kan det, snälla, gå en dag utan att jag tänker "Jag vill ha henne tillbaka"? Fan vad jag hatar det här...

Är faktiskt lite småtrött idag, märker jag. Var ju ute på värsta joggingturen igår, sov cirka 5 timmar, och så cirka 9 timmar arbete. Inte undra på att man blir lite slut i huvudet. Men men, på't igen, ba! Ska ut och jogga idag igen, ska försöka jogga lika mycket som igår, om inte mer. Jag har också bestämt mig för att damma av fotbollsskorna igen. Japp, jag ska börja spela fotboll igen, ska ringa ledaren för Lohärad/Estuna IF, där jag spelade senaste, för cirka 3 år sen. De lär väl ha uppehåll från träning etc just nu, och så kanske det är något spelarmöte framledes, brukar ju vara så den här tiden på året.

Hoppas bara att jag har kvar alla par fotbollsskor... Har ju inte direkt råd med nytt just nu... Men jag tror inte det ska vara några problem.

Jag har insett idag att min budget för den här månaden är spräckt som fan... Har cirka 700 kvar, och ska på det åka ålandsbåt med jobbet och köpa sprit, för att sedan gå ut på kvällen. Och det är 19 dagar till löning. Känns det stabilt? Nej, inte alls.

Det hände verkligen ingenting spännande idag på jobbet, vad jag vet. Business as usual, liksom. Inga roliga kunder, inga roliga händelser, ingenting. Men det är ändå skönt på ett sätt, för dryga kunder kan man helt klart vara utan...

Men men, nu ska jag underhålla mig själv med musik och chat. Tror jag... Och inte tänka på saker.

Jag skulle ju egentligen ha skrivit om modebloggare, som en fortsättning på mitt tidigare inlägg om mode, men kom på att jag dels inte vet tillräckligt mycket om Blondinbella, Kenza eller någon annan av damerna som skriver om mode. Det kommer helt enkelt att bli samma bash som innan, eftersom min inställning helt klart spiller över på dem som faktiskt lyckas tjäna pengar på att berätta för andra hur de ska klä sig och se ut. Jag vill helt enkelt inte se hur dessa människor ser ut för tillfället, det är faktiskt helt ointressant.

Jag kan dock medge, det är svårt för mig att effektivt kritisera kvinnliga modebloggare, eftersom de uppenbart inte vänder sig till mig, utan den mer tacksamma skaran av förvirrade unga tjejer som inte vet bättre. När det borde vara självklart att lyssna på vad man själv vill med sitt liv, är det tydligen enklare att lyssna på någon annan. Men vem vet, om jag skulle börja läsa en modeblogg skriven av en man med klädstil som är snarlik något jag skulle kunna tänka mig att ha på mig, kanske jag också inom kort blir en hjärnlös zombie som slaviskt följer varje nyck och förändring.

I grund och botten är jag dock vaksamt inställd till modebloggare. Eftersom jag, som tidigare sagt (ett flertal gånger), anser att var och en borde bestämma sitt eget mode, blir modebloggare advokater för en masspsykos som är extremt osexig.

Min avslutning får väl bli citatet: "Ingen vill veta var du köpt din tröja". Mycket sant, faktiskt.

Något som självklart inte undgår någon, är hur stor roll mode spelar i vår värld. Vi ser det varje dag i reklam, på alla människor vi ser och vi blir indoktrinerade i hur vi ska se ut. Med det sagt: mode är den moderna samtidens största problem. Jag har sett med egna ögon hur mode kan förstöra en människas liv, till den punkten att personen överväger självmord. Mode skapar fler problem än den löser, och modeindustrins frontfigurer gör inga ansatser att åtgärda detta.

En lite notis innan vi går vidare, med mode menar jag inte enbart kläder, utan allt som rör hur vi ska förhålla oss till andra människor. Den kanske inte största, men viktigaste delen, är våra kroppar. För ett antal hundra år sedan skulle en kvinna vara mullig, eftersom detta ansågs vara hälsosamt och attraktivt. Idag räknas en kvinna som mullig när hon väger över 65 kg. Tyvärr finns det inte tillräckligt många män som jag, som tycker om mulliga kvinnor, vilket innebär att dessa kvinnor, från många håll, får höra att de inte ser bra ut, enbart på grund av sin vikt.

Detta börjar redan i skolan, så långt ner som i lågstadiet, där barn retas för deras vikt. Varifrån mobbarna har fått att det inte är okej att vara överviktig, får vi fråga modeindustrin om. Andelen smala modeller är långt större än andelen "plusmodeller", och dessa "plusmodeller" är ofta inte speciellt överviktiga, om de ens är det. Det brukar också vara så himla speciellt när en modell är några nummer större, eftersom normen är just trådsmalhet.

Modeindustrin brukar oftast skjuta ifrån sig ansvaret för de hundratusentals, om inte miljontals, unga flickor som varje dag överväger självmord för att de inte är nöjda med sina kroppar. Vi har ju en fri vilja, eller hur? Men hur lätt är det att utnyttja denna fria vilja när man dagligen blir bombarderad med information, bilder, reklam och liknande, som alla pekar på att du ska vara smal. Om inte i klädmodet, med pinnsmala modeller, så i TV, där dietprogram är väldigt populära, eller i tidningar där du får veta hur du "blir sommarsmal" eller liknande. Får många är det en omöjlighet att värja sig, och självförtroendet sjunker i botten.

Det är helt klart dags för människor i maktpositioner att börja förmedla åsikten att du duger precis som du är. Modeskapare måste börja anpassa sina kreationer för alla kroppstyper, inte bara sjukt (för det är sjukt) smala. Alla måste vi börja ta vårat ansvar, för att flickor (och också pojkar, i allt större utsträckning) som känner sig osäkra på sitt utseende, inser att de faktiskt är snygga.

Nå, nog om den delen om mode, min andra infallsvinkel är den om vilken roll mode spelar i mitt liv. Vilket är en väldigt liten del. Jag har mycket svårt att förstå varför mode (då kläder i första hand) ska bestämmas av andra. Jag har på mig kläder som jag tycker är snygga, inte för att det är vad som är inne. Om gult är färgen för säsongen tänker inte jag börja gå i gult bara för det, faktum är att människor som slaviskt följer liknande uppdateringar ter sig patetiska i mina ögon. Fri vilja nämnde jag lite tidigare, mode är den i särklass mest utbredda masspsykosen vi har just nu. Jag skulle aldrig kunna sälla mig till den tanklösa massan som inte verkar bry sig om hur de ser ut, så länge det är vad som är "inne". Jag skapar mitt eget mode, tackar som frågar.

Så, det var första delen om mode, den andra kommer handla om modebloggare, men den tar vi lite senare.