Det känns bätrre idag, i kroppen alltså. Fast jag blev tvungen att ta två Alvedon vid fyratiden i natt, eftersom det började bli irriterande jobbigt. Jag hade tänkt uthärda natten utan det, men det sket sig. Sen pratade jag med Kim, vilket var mysigt. Hade ju egentligen tänkt ringa Sofie, men kom på det lite för sent. Alltid trevligt att ha någon att prata med innan man ska sova, så det var tacksamt. Så nu får vi verkligen hoppas att all jävla värk försvinner. Jag hade ju tänkt att träna på lördag, men det börjar kännas allt mer avlägset. Jag lär nog åka dit i alla fall, och i bästa fall försöka göra något, men vi får se.

Och i morgon, goda vänner, ska herr Kristofer tatuera sig. Känns det som att det har gått drygt tre veckor sen jag var där och bokade? Inte direkt, det har gått alldeles för snabbt. Men nu är dagen antågandes, och det ska bli rikigt nice. Det kommer göra svinont, antagligen, men va fan, if it hurts, you know you're alive. Det är bara att köra på. Ska ta med teckningen på ryggtatueringen jag antagligen kommer boka in redan i morgon, så får vi se när det blir. När jag gör den, kommer jag nog pierca bröstvårtan också, sen jävlar! Eller nåt.

Det "jobbigaste" med hela tatueringsgrejjen på bröstet, är att jag måste raka mig där. Fast det ska bli lite intressant att se hur jag ser ut. Har tänkt ta bort håren runt bröstvårtan med pincett, och sen köra med rakhyvel på själva brösthåret. Funderar också på att raka armhålan när jag ändå håller på, jag vill ju vara snäll mot tatueraren, liksom. Men det blir nog bra, tror jag, att vara renrakad för en gångs skull.

Sen har jag ju börjat läsa Emmas blogg, och det kanske inte var det bästa jag kunde göra. Inte för de anledningar som det inte var bra förut, utan för att hon inte verkar må bra, och det får mig att inte må bra. Ungefär. Jag vill ju finnas där för henne, men vet inte om det är rätt läge att kontakta henne riktigt än. Så jag bestämmer mig för att hon får göra det om hon vill. Jag hoppas också att hon inser att hon inte är någon börda för mig, och att jag mer än gärna pratar med henne när hon har det jobbigt, annars skulle jag vara enbart taskig.

Och jag var alldeles för ömkansfull igår. I mitt skadade tillstånd åkte jag till Coop och köpte chips och dip. Och kakor. Fy Kristofer! Inte bra! Men jag hade ju ont, så det var okej. Eller nåt. Ska försöka hålla mig från att äta något av det nu på morgonen dock, men det är svårt. Det är ju så gott!