At the frontline of war

Arbetspass 10 av 11 i rad avklarade. Ett till, sen är jag ledig i hela tre dagar. Usch vad jag kommer sova, känner jag... Dagen var ju inte den lugnaste heller, direkt. Eller, det var ju inte alltför mycket kunder, men jag hade att göra med inleveranser, inventering, beställning etc. Kom PRECIS på att jag glömt beställa varor, så nu har jag ringt Camilla så hon för göra det. Men det blir nog bra ändå.

Känner mig jättepoppig och intressant när jag går och lägger mig 00:10 på nyårsnatten. Fast jag fick en innerlig lust att gå ut på balkongen och skrika "Men sluta smälla så jävligt, folk försöker sova!" till folket som stod på vägen utanför. Det hade varit fint. Men men, jag har kommit tillbaka till mitt vaknande några gånger under natten som jag hade förut, vilket ju är så där. Det kan i och för sig ha att göra med att jag har ont på runt fem ställen på kroppen, mest i högra ljumsken och högra armvecket. Det gör verkligen ont som fan. Imorgon när jag drar ner på stan efter jobbet ska jag svänga förbi Apoteket och köpa någon fin salva som hjälper, typ Reparil eller nåt.

Nu är också hela grejjen med mitt lilla missöde augusti över, i och med att jag betalat strafföreläggandet. Det känns riktigt skönt, även om det känns lite drygt att jag var tvungen att ta lån för att klara av det. Sen kanske jag ska berätta för föräldrarna, någon gång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0