Nej, vad säger ni? Dags för ett toklångt inlägg? Det var ju trots allt ett tag sedan...

Första notisen: Jag har haft en hel dag utan att tänka på Emma! Wihoo! Fast det räknas kanske inte, eftersom jag gjorde det på natten när jag var på väg hem till Camilla och Andreas, men ändå!

Peace & Love! Det måste jag ju liksom berätta om.

Det började på onsdagen, med att jag packade klart allt i bilen, åkte upp till jobbet och skrev ut biljetten, och sen drog iväg till härliga Dalarna. Ganska smärtfri resa måste jag säga, där jag tränade min underbara sångröst till No Fun At All, Millencolin och AFI. Bra skit liksom. Väl uppe installerade jag mig omgående hos Camillas mamma, och blev sedan bjuden på god grillad mat. Efter det åkte vi iväg till en av Camillas vänner, där vi hade det trevligt, med prat och kubbspel. Jag hade ju egentligen inte tänkt dricka på onsdagen, men hade med mig tillräckligt mycket alkohol dit för att bli lagom påverkad. Vi drog i alla fall sedan till biljettinlösningen och fixade banden, och sen till första bästa öltält på området. Drog några cider (eftersom det enda som fanns annars var öl, som jag ju inte dricker), och sen tyckte vi att det skulle vara kul att kolla när Hoffmaestro & Chraa spelade. Vi kom dit precis när de hade stängt av området för att de inte ville ha in fler människor på området framför scenen, men det struntade mer eller mindre alla i, så grindar och allt blev bortröjt, och manlig som jag är hjälpte jag till att pressa på för att komma in. Jag har ju aldrig hört något av Hoffmaestro, men jag poppade på som bara den ändå jag. Jag lyckades också få festiivalens mest "inpträntade" minne:


Två fina brännmärken från en cigarett, varsägare jag inte ens såg skymten av. Mycket mysigt, och jag gick med plåster resten av festivalen. I skrivande stund ser de helt okej ut (skorporna lossnade igår när jag var i Täby Centrum med Camilla), men då gjorde det ordentligt ont.

På torsdagen var det alkoholfrukost som gällde (och lite mackor också, så klart), sen buss in till stan för att kolla på No Fun At All. Jag lyckades så klart hoppa av långt bort satan från festivalområdet, så jag kom lite för sent till spelningen, men det var rätt folkfattigt, i och med speltiden, och att de kanske inte är det mest kända bandet, trots att de är svenska. Jag hade dock tokroligt, och bidrog till och med i lite moshpittande, vilket var spännande. 


Efter det kommer jag inte direkt ihåg vad jag gjorde, men jag tror att jag tog mig till Camillas syster som hade ett hus riktigt nära festivalområdet, och fick i mig ännu mer alkohol. Sen svängde jag i alla fall förbi Promoe en liten snabbis och gungade i takt, och efter det mötte jag upp Erik på Volbeat, och vi öste så klart gärnet. Jag kan överhuvudtaget inga låtar, men det hindrade inte mig från att sjunga med. Efter Volbeat gungade vi lite till Lykke Li, för att sedan dra tillbaka till stora scenen och kolla på Mötley Crüe. Nu vet jag att de så klart är ett stort klassiskt band, med massa mer eller mindre kända artister, men fy satan vad dåligt det var. Och de videos som spelades samtidigt på skärmare runt scenen, och även bakom själva scenen, var under all kritik.


I runt mitten av spelningen avvekt Erik och hans kompisar till campet, och jag mötte upp Camilla och Andreas i öltältet, där vi satt och snackade innan vi tog en taxi hem till huset för att sova lite.

På fredagen var det mer alkohol och mackor till frukost, och sedan drog jag in till stan för att träffa Pernilla innan hon skulle dra till Eskilstuna. Det var ju faktiskt första gången jag träffade henne, trots att vi snackat ordentligt mycket i telefon den senaste tiden, så det var helt klart ett trevligt möte. Så vi snackade om lite allt möjligt innan hon hoppade på tåget. Hade tänkt hinna se lite av Bring Me The Horizon, men hann inte. Jag tog en liten chansning när jag kom tillbaka till festivalområdet, och hamnade på en ståupp-akt med Henry Rollins, som tydligen var sångare i Black Flag, och jag måste säga att han var riktigt roligt, så det var en fullträff av mig. Sen hörde jag något annat liknande från samma scen som Bring Me The Horizon spelat på, så jag gick dit för att se vad som föregick. Det var ett band som heter August Burns Red som spelade, och jag måste säga att det lät riktigt lovande. Nu var jag lite för nykter för att ryckas med i moshpittande etc, men de var riktigt bra.


Efter de gick jag en sväng förbi Pete Doherty och lyssnade på lite gitarrspel och sjönsång. Eller ja, så skönt var det väl inte, men han funkar som soloartist. Man fick ju se lite blottade bröst också, så det var ju trevligt.


Sen var det tillbaka till Camillas systers hus för lite stressdrickande innan kvällens höjdpunkt, The Living End. Självklart kom vi ifrån huset alldeles för sent, och gick så klart (på min inrådan) helt fel, så jag missade runt 10-15 minuter, vilket var tråkigt, men jag är glad för det jag fick se, för det var nog troligtvis en av festivalens bästa spelningar. Sjukt bra låtar, sjukt bra framträdande och allt. Mycket värt att se. Jag ska helt klart se dem när de kommer tillbaka i september (om sångaren nu hade rätt när jag pratade med honom).


Jag satt sedan med Camilla, Andreas och hennes syster och man på en krog som låg precis bakom scenen som The Living End hade spelat på, och där satt vi resten av natten och hade det mysigt. Både jag och Camilla hade tänkt se Mando Diao, men det blev nu inte så. Jag lyckades skrämma skiten ur en tjej vid krogen också, vilket var helt klart roligt. Hon stod och kastade frisbee med några småungar för att vara lite rolig, eller nåt. Sen vid något tillfälle hade hon lyckats kasta frisbeen på ett bord och vält ut lite dricka etc. Jag pekade så klart instinktivt på en av ungagrna, som alldeles förskrämd pekade på tjejen, varpå jag utbrister "Det där var väl väldigt onödigt, Sara?", vilket var hennes faktiska namn. Hon blev totalt chockad och sa att det var skitäckligt, men jag hade ju faktiskt hört hennes vänner, som stod vid sidan av, säga namnet till henne, så det var inte direkt några psykiska krafter från min sida. Roligt i vilket fall som helst! Vi lyckades i alla fall få skjuts med en snäll kvinna som skulle nästan samma väg, och med tanke på att hon fick mer än vad en vanlig taxi normalt tar så var hon nog inte alltför ledsen över det faktumet.

Lördagen och festivalens sista dag, inleddes med alkohol, men efter det blev jag sjukt otaggad på att dricka. Jag fick i mig en Smirnoff Ice på kvällen, men annars var det vatten som gällde. Hur som helst började jag dagen med att stå och digga till Dia Psalma i gassande solsken med svetten rinnandes längs benen och ryggen. Kanske inte så skönt, men det var ändå en bra spelning, så jag var nöjd.


Jag stannade kvar efter den spelningen i väntan på festivalens tredje höjdpunkt för mig, Blindside. Det blev lite väntan, men det var så sjukt värt det att stå längst fram och sjunga (skrika) med i sångerna och se Christians ös på scenen. Det var nästan så att de var bättre än The Living End, men tyvärr var inte ljudet speciellt bra, och räknar jag bort det faktum att micen inte ens var på de första låtarna, vilket kanske inte var helt okej. I övrigt dock, grymt bra, och jag var helt klart nöjd efter den spelningen. Efteråt strövade jag omkring, i väntan på att Camilla och Andreas skulle komma in till stan, då de var lite tråkiga på förmiddagen, och var hemma hos hennes mamma. Hur som helst kom de in efter ett tag, vi sammanstrålade, och drog ganska omgående för att käka lite, sen mötte jag upp Erik för att kolla på Moneybrother, vilket var ytterligare en artist jag inte hört något av, men det var trevligt ändå. Efter det var det dock dags för ytterligare höjdpunkter, då jag och Erik drog till Sonic Syndicate, och öste loss ordentligt, med wall of death och hela kittet. Varmt, blött, svettigt men alldeles underbart. Efter det funderade vi lite på vad vi skulle göra, men Erik drog tillbaka till campet och jag mötte upp Camilla och Andreas, och jag och Andreas drog till Raised Fist, vilket var en riktigt bra spelning, även om jag kan tycka att scenen var lite för stor för deras nummer. Vi satt sedan resten av kvällen i öltältet, till tonerna av Håkan Hellström som avslutade festivalen med en dryg tvåtimmarsspelning, men kidsen gillar det, så vad ska man göra?

Allt som allt, en riktigt minnesvärd vecka, även om jag så här i efterhand insåg misstaget att inte köpa biljett med campingpass, oavsett om jag skulle sova där eller inte. Det hade ju varit kul att hänga med folk där, faktiskt. Nåja, det blir en läxa till nästa år, antar jag!

Det blir den första uppdateringen för dagen, ska kanske skriva en till sak om vad som hänt den här veckan (och inte minst igår/inatt).

Toodles!