Dagen efter #2

Just det! Jag glömde ju reflektera lite över en del av valet som gjort sig rätt tydligt i år, något som inte var närvarande vid förra valet (för min del, i alla fall), nämligen Facebook. För herregud vad Facebook har fått människor att engagera sig (såklart bara på Facebook-nivå, men ändå), och herregud vad folk tar illa vid sig om vad folk röstar på. Då menar jag inte enbart Sverigedemokraterna, utan de övriga partier också. Det verkar var helt åt helvete att någon av de personer som finns på ens vännerlista röstar något annat än vad man själv gör, och röstar de på SD är det katastrof, och vänskapen ska säga upp på en gång.

Det troliga bakom detta är nog att det upplevs som att de som röstar på SD är dessa smygrasister jag talade om i förra inlägget. Detta är ju så klart inte fallet för nästan majoriteten av de som gjorde det valet, utan det handlar först och främst om missnöje med de existerande alternativen. Visst, jag håller själv med om att det känns... Nästan lite äckligt... Att folk röstar på ett uppenbart främlingsfientligt parti, bara för att de "vågar lyfta frågan", det måste finnas ett bättre alternativ, men tydligen är det rätt lätt att ta den enkla vägen ut. Jag tror knappast att merparten av de 5,7% som röstade på SD är rasister egentligen.

Jag var ju inte med på Facebook vid förra valet, men jag tror knappast att det var sån uppståndelse på den tiden ändå, men det här har nästan varit komiskt. Tycker man illa om att någon av ens vänner röstar på ett specifikt parti, ja men ta diskussionen då. Att ignorera och stöta bort gör väl knappast saken bättre? Visa genom intelligenta samtal och väl framföra åsikter varför ditt alternativ är bättre, i ett hopp om att kanske få dem att ändra sin uppfattning.

Skärpning!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0